Högsta domstolen utformar förbud och vite enligt marknadsföringslagen

 In Nyheter

Häromåret avvecklades Marknadsdomstolen. Som högsta instans på området för marknadsrätt, har Högsta domstolen nyligen haft anledning att uttala sig om hur ett förbud med tillhörande vite ska vara utformat.

 Bakgrunden i målet var att Konsumentverket under åren 2015 och 2016 mottog ett stort antal anmälningar om telefonförsäljning av olika produkter som ett visst bolag (INT Förbrukningsartiklar HB) ägnade sig åt. De konsumenter som hörde av sig berättade att de fått betalningskrav utan att ha beställt något samt att bolaget i fråga använde lockerbjudanden som ledde till oönskade abonnemang av vissa tjänster.

Konsumentombudsmannen (KO) väckte talan i Patent- och marknadsdomstolen mot bolaget och den person som stod bakom bolaget. Med konstaterandet att marknadsförings- och försäljningsmetoderna stred mot marknadsföringslagen, förbjöd Patent- och marknadsdomstolen både bolaget och bolagsmannen att fortsätta med metoderna. Förbudet tog sikte på försäljning av viss specifika produkter – tandvårdsprodukter, rakblad, nyckelbrickor samt vissa därtill kopplade tjänster – som bolaget tidigare hade ägnat sig åt. Förbudet förenades med ett löpande vite om en miljon kronor per vecka för den händelse förbudet inte följdes.

KO överklagade till Patent- och marknadsöverdomstolen och begärde bland annat att förbudet skulle ges en bredare utformning genom att det även skulle ta sikte på ”liknande produkter”. Skälet härför var, enligt KO, att förhindra att bolaget och bolagsmannen fortsatte med samma försäljningsmetoder fast med andra produkter.

Patent- och marknadsöverdomstolen biföll delvis KO:s talan om förbudets utformning. Domstolen breddade förbudet till att också omfatta en grupp produkter, såsom att förbudet i del som tagit sikte på försäljning av rakblad ändrades till rakprodukter. Däremot sänkte Patent- och marknadsöverdomstolen vitesbeloppet till 400 000 kronor per månad.

Högsta domstolen har nu fastställt Patent- och marknadsöverdomstolens slut i fråga om förbudets omfattning, vitesbeloppet och tidsintervallet för det löpande vitet.

I fråga om förbudets omfattning och utformning påpekar Högsta domstolen att ett förbud inte får vara för allmänt utformat. Samtidigt ska det ske en avvägning mot intresset att förbudet inte är så begränsat att det lätt kan kringgås.

Rörande vitesbeloppet anmärker Högsta domstolen bland annat att storleken ska bestämmas med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet, såsom vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden samt om dennes tidigare agerande. Vitesbeloppet ska vidare bestämmas så att det blir verkningsfullt och avhåller adressaten från att bryta mot det. Ett riktmärke är att vitet bestäms till ett belopp som gör att det inte är ekonomiskt mer fördelaktigt för adressaten att bryta mot förbudet än att upphöra med den otillbörliga marknadsföringen. Härtill kan hänsyn tas till hur pass angeläget och betydelsefullt samhällsintresse som vitet avser att säkerställa.

I det konkreta fallet fäste Högsta domstolen även avseende vid bolagets och bolagsmannens tidigare agerande, att den otillbörliga marknadsföringen pågått under förhållandevis lång tid och varit av tämligen stor omfattning samt att den skett genom just telefonförsäljning, d v s ett sätt som konsumenter typiskt sett har svårt att värja sig mot.

 

(Högsta domstolens dom den 22 november 2018, mål nr T 2286-18.)